Egentligen är det här det första steget in till det s.k. "vuxenlivet", men jag känner redan att jag levt så pass mycket, och frågan är om det finns något kvar att göra? Sedan kommer jag faktiskt på att jag har jobb, eget boende, resor, vänner, ovänner och sånadär saker som familj kvar att skaffa mig. Men.. Det är så distant så det är nästan inte ens värt att tänka på. Familjegrejen alltså. Egen familj. Jag nöjer mig med att vara yngst.


Eget boende kommer förhoppningsvis om inte allt för lång tid, dock. I min favoritstad. Eller i närheten.