Vägen ner var varierande, men med ganska fina utsikter då och då.


Amanda hade varm bärry med sig.


Mellan stockholm och jönköping lyckades vi hamna mellan två barnfamiljer, med varsitt
okontrollerat skrikande barn.


Väl framme möttes jag av min fräknige man. Han hade skaffat sig glasögon och såg vuxen ut!


Behöver jag säga att han bor vid havet?


Lite blomfoton.






Jag orkar faktiskt inte lägga upp bilderna från Liseberg. De kommer hamna på denna sidan.