17-12
Det är fantastiskt vad tiden går fort, egentligen. Det känns som om det var igår jag förklarade mitt hat för julen, och ingen förstod varför.
Ingen förstår väl varför idag heller, men ja.
Och känslan av förra årets nyårsfirande är inte heller så långt ifrån i minnet. Att agera tonårsmamma är nog min grej att göra, det var inte direkt som om jag vantrivdes med det.
Förutom när jag fick lov att hålla i min vän Amandas ryssjal med ena handen och hålla upp hennes hår med den andra medans hon fick ur sig allt hon hade ätit under dagen. Det var faktiskt inte det mysigaste att göra, men det gick det också.
Vi sjöng i bilen hem.
Idag har jag iallafall klätt granen med mor min, och den blev väldigt lik förra årets gran, förutom att vi faktiskt har några smällkarameller i botten på granen. "Stilrent" sade mor.
Nu börjar jag få ont i rumpan, så det blir tv-tittande istället.
Ingen förstår väl varför idag heller, men ja.
Och känslan av förra årets nyårsfirande är inte heller så långt ifrån i minnet. Att agera tonårsmamma är nog min grej att göra, det var inte direkt som om jag vantrivdes med det.
Förutom när jag fick lov att hålla i min vän Amandas ryssjal med ena handen och hålla upp hennes hår med den andra medans hon fick ur sig allt hon hade ätit under dagen. Det var faktiskt inte det mysigaste att göra, men det gick det också.
Vi sjöng i bilen hem.
Idag har jag iallafall klätt granen med mor min, och den blev väldigt lik förra årets gran, förutom att vi faktiskt har några smällkarameller i botten på granen. "Stilrent" sade mor.
Nu skall vi snart äta god mat, ingen julmat. För mycket bök och krångel för tillfället, och det är faktiskt bara en minijul vi firar innan jag åker till Göteborg på lördag för att fira jul med Kristoffer och hans familj. Det känns dock inte riktigt lika kul längre, efter att mamma stack in huvudet idag och berättade att även Andréas(min bror) skall fira jul på annat håll.
Skuldkänslorna vällde över mig ganska direkt.
Nåväl. Jag får väl göra mitt bästa på julafton. Ringa eller något sådant. Mer är jag nog inte kapabel till just nu.Skuldkänslorna vällde över mig ganska direkt.
Nu börjar jag få ont i rumpan, så det blir tv-tittande istället.
Lovin' 'n' textin'
Författare: Amanda
Oooh förra nyår. Jag kommer ihåg det som idag. Aldrig mer igen.
Det finaste var ändå när ni sjöng för mig, "A man from Argentina".
xD
Trackback
